systergunnels

Tillägnad Daniel 3 år och Sandra 2år

Mina ädelstenar!

Formade i min egen kropp

Födda ur smärta och bävan

till en värld av glädje och sorg

Givande så många skratt

så många tårar

Livets Kryddpåsar - Odygdspåsar

Vardagens fest och pest

Var dag - ett nytt äventyr

Nya ord och hemligheter

Mina älskade

Mitt liv skulle vara fattigt er förutan

Igenom

Den första dagen

I vemod brann mitt bröst

Och ingen makt på Jorden

Mig kunde giva tröst

Den andra Dagen

Förtärdes jag av sorg

Och ingen Gud i världen

Fick bli min tröst och borg

Den tredje dagens Himmel

Var mörk - och smärtan röd

Jag famlade i mörker

Jag sökte hjälp och stöd
 

Den fjärde dagen såg jag

En strimma utav hopp

Men ännu hade döden

Sitt grepp omkring min kropp

Den femte dagen randades

Och smärtans krafter vek

När solens doft jag andades

Fast ännu var jag blek

Den sjätte dagen läktes jag

I hjärtats bittra sår

Och kunde nästan ana

En doft av liv och vår

Den sjunde dagen gladdes jag

Att sorgen var förbi

Var starkare än någonsin

Och glad att jag var fri

Gunnel 1984

Skrev denna dikt till mina döttrar på en svenskalektion på Komvux våren 1992, men den är lika aktuell idag.

Till mina döttrar Sandra och Isabelle  då 11 resp 5 år gamla

Till mina kära döttrar båda

som snart skall vuxenvärlden nå

Som vän och Mor jag vill er råda -

om sånt som ni kan stöta på.

Ni rena blad där ingen hunnit skriva -

där ingen penna ännu skrivit fel

Som blomsterknoppar efter vinterns driva

som orörd frukt - så fin och hel

Visst önskar jag - som mången ängslig Mamma

att vägen ska bli slät och lätt att gå

Men mitt förnuft det vill ej alls detsamma

Det vill att målet trots allt slit blir värt att nå.

I era ögon - själens klara speglar

man kan ej ännu skönja något svek.

Men flickor, när man ut i livet seglar

förstår man snart att det är ingen lek.

Ni kommer säkert mången gång att såras,

att känna sorg och ilska i ert liv.

Men när av bitterhet och gråt ögat vill tåras

håll blicken högt - Ta inte utan giv

Visst finns det mycket som är underligt i världen,

sånt som är orättvist och hopplöst att förstå.

Slås inte ned av vanmakt under färden

gör något åt det - stå ej blott och titta på.

Var stolt och ödmjuk - bådadera

Låt hjärtats dörr jämt stå på glänt

så sol och luft kan cirkulera

och vädra ut det som är skämt.

Men akta er mest för cynismen,

den kväver lust och växer ofta fast

Släpp aldrig in den , då finns risken

att ni får släpa jämt på denna tunga last

Snart kommer kärlek att uppfylla era väsen

ge den stort rum och njut av denna kraft

Men känn efter först - var gärna lite kräsen

innan ni njuter sötman i dess saft

Stå stadigt upp, med fötterna på jorden

då är det liten risk för något fall

Låt tungan vara våg åt orden

Stå alltid för ditt ord - Stå pall!

I era ögon - själens klara spegel

finns självförtroende och hopp

Vad ni är vackra - låt ej modenyckers segel

förkväva stolthet för sin egen kropp.

Läs varje dag - en snutt, om inte mera.

Låt ordens vingar sluta er i famn.

Bli aldrig stor och sluta fantisera

Lär allt om Himmel Hav och Land

Låt aldrig stressens klo er fånga,

allt har sin tid, sin egen stund

Dagarna blir aldrig nånsin långa

om du har roligt - klockan den är rund.

Vad mer vill jag ha sagt som gäller kvinnor?

Er framtid är i egna händer lagd!

Jag önskar att vi sedan blir väninnor -

en underbar och rolig pakt.

Jag önskar lycka till i Livet,

att Fria Starka ni ska gå

Jag finns hos er för alltid - det är givet

Jag älskar er SÅ, båda två

Från Mamma Gunnel 1992

 Höst i mitt Hjärta.

Det är höst i mitt Hjärta.

De blad som  igår var Gröna Levande

Singlar idag till marken -

gulnade utan hopp.

Under mej väntar en frusen Mark,

Över mej - en stängd Himmel,

som snart skall öppnas,

men ej med Sol - utan Snö.

Jag har tappat fästet

I Trädet - min moder och trygghet,

och singlar nu hjälplös ned.

Däruppe på min gren

Har redan nya knoppar bildats

som kommer att spira

och glädjas med den kommande Vår.

Men mitt jag, mina känslor, min kropp

skall nu täckas av Snö

och jag skall somna

För att kanske, kanske väckas till liv

I en ny Vår

Gunnel 831008

Längtans fåglar

En dag i September då jag och snuvan delade säng, såg jag dom

Fåglar regnar utanför mitt fönster

Höstfåglar inför den stundande Vinter

I horder flyger de

Mitt i det strilande höstregn - tätt tätt

som  för att värma varandra

ignorerande  vätan.

Väl medvetna om den ljumma brisen

som väntar bortom Haven

Människa sitter bakom rutan

med allvarsam blick.

Regndroppar som rinner på glaset

vanställer hennes ansikte

Men ändå kan jag se längtan

som bor i hennes ögon

att krypa in i ett fågelskal

att födas till en varelse

med vingar som bär

långt bort över Vatten

med Himmel kupad över sig.

Fri.

Gunnel 830912

Ensam med tankar

Att få vara i stillhet -

i en tystnad så stor

att man kan höra sina egna tankar

Det är varje Människa förunnat.

Att få reda ut de trassliga härvor man har inom sej.

Tänk - jag tog tag i en ände

och när jag följde dess kringelikrokar

så fann jag början

och vet du vad....

Där fanns ingen enda knut.

Gunnel  830913

När Hösten knackar vresigt uppå rutan

och kalla Vintern lurar där bakom min dörr

Då ryter jag: Er kan jag vara utan - 
men de bara klampar på som alltid förr

All sommarns fröjder och vårens grönska

de knyter in i sin mörka säck

Då blir jag frusen och börjar önska

båd höst och vinter för evigt väck

Men när jag tänker lite mer på saken -

på alla följder detta skulle få...

jag fryser hellre då om lilla baken

och låter nästippen vara blå

För jag vill längta åter efter solen

vill känna våren i min frusna kropp

Få glädjas åter över sommarkjolen

och vårens första lilla blomsterknopp

Så låt kölden komma - låt mej snöa över

jag  ska ej sörja mera över det.

För att få längta var själ behöver

det är nånting som jag säkert vet.

Gunnel 1983