systergunnels

Så var det dags igen. Jag känner hur pennan glöder mest hela tiden och får nästa hejda mej från ett allför utbrett ordbajseri!!

Tillbaka i civilisationen efter ännu en underbar men lite höstlik fjällhelg, med fina öringar och framsteg på skotergaragebygget.

Sista dagen i Gauto blev årets första och enda jordgubbe mogen så nu gäller en ny tävling - nämligen att gissa vilken "gubbe" som är godast. Priset denna gång är en lektion i att köra "Hydrovåg". (Ordförklaring: Hydrovåg - är ännu ett av dessa suspekta fordon som återfinns på Blocket under rubriken "Gubbmackapärer" alt. på just vår bakgård) Dessa järnhästar kan vanpryda vilken gårdsplan som helst. Återfinns oftast i stim med rostiga traktorer 18 vinterdäck, snöslungor, flygbåtar och Systergunnels gamla döda bilvrak. Låter inte förstapriset övermåttan frestande så säg??

Som grädde på moset hann vi med ett dygn i min stuga i Vindelgransele. Min syster Sonia och hennes kombo Becke var på plats och trappade upp inför en fiskeresa till Hästskoforsen i Laisälven som ligger bara några mil ifrån Gauto. Det är märkligt vad Laisälven drar!! Efter en supergod middag hos lilla söta Mor Marianne 85 år ung, var det dags att greppa spöna för en Vindelälven-revival.

Det känns som minst hundra år sedan jag senast fiskade harr här, men den pirrande känslan infann sej redan när vi körde Vindelälvsvägen,363:an och närmade oss min hemby - Vindelälvens pärla. Det säjs att Evert Taube åsyftade denna plats när han skrev Änglamark, och det är i sanning en fröjd för såväl ögat som själen att färdas längs detta silverband i allt det gröna och blå.

Det är här mitt hjärta är, och här återfinns alla mina "ställen" där jag som barn vandrat och fiskat med pappa och farfar.  Varje gång jag passerar rörs en hjärtesträng.  Har du också märkt att förmågan  - möjligheten att skaffa nya "ställen" försämras med åren. De stenar buskar och stigar där man som barn vandrat har en alldeles speciell  plats i hjärtat och kan sällan ersättas av nya. Tyvärr har landskapet förändrats och växt igen vilket kan förvilla minnet en aning. Så skedde till min förargelse och till sällskapets oförställda nöje vid kvällens fiske trots att det var jag som initierat färden och dessutom självpåtaget skulle agera fiskeguide för resten av sällskapet.

Efter en (alltför lång) stunds traskande och morrande i sly och sump kom vi iallafall till slut ner till älven i höjd med Vindelälvslaxens nedre lekplatser. I det extremt låga vattenståndet var inget sej likt och den i vanliga fall så mäktiga älven var fånigt smal och tyst. Jag vet att mäktiga harrar dolde sej djupt i strömmen, men förvånansvärt få vak syntes och mörkret föll ganska snabbt. Vi frestade med harörenymfer i oliv med guldribb, och Becke som är flugfiskeveteranen i sällskapet lyckades lura fast fyra harrar. Själv  kammade jag i princip noll - om man bortser från en mikroskopisk liten yngling som borde ha bragdmedaljen för att han lyckats gapa så stort som flugan krävde. Nåväl, vi återvände hem och nattade i stugan som alltid är lika mysig,fin och trevlig, men ligger tråkigt långt ifrån vatten.

Robert tog morgonbussen till Rusksele för att hålla Lean-kurs på Vindelåns snickeri och jag stannade kvar hos mor för blåbärsplock, utflykt och mera fiske. Regnet satt dock P för detta och vi roade oss inomhus efter bästa förmåga. Jag passade på att klippa Mamma och Sonia samt att fotodokumentera mammas fina blomarrangemang. Hon är en fantastiskt ung 85-åring. Söt som sockerstrut,klar i knoppen och vill!!! serva oss till varje pris. Vi serverades de mest delikata små pannkakor och vinbärssoppa som smakade himmelskt och mycket annat gott i hennes fina och pyntade hem. Mellan raderna kan vi dock höra att hon har funderingar inför framtiden med tanke på hälsan, snöskottningen och kommunikationerna nu när affären är nedlagd.

I trädgården står ändå potatisblasten stolt och grön och trädgården blommar prunkande.

Tyvärr går tiden alltför snabbt och väl hemma i Umeå igen så är det dag för jobb och planering inför nästa helg och fjällresa. Tiden går för snabbt och det är mycket man skulle vilja hinna göra innan sommaren är slut. Det luktar redan en aning höst i luften och mina vita byxor känns passe. Om tiden fortsätter accelerera i den här takten så är man hux flux 70 år och har råd att pensionera sej. Hoppas att man lever då. Säkrast att man lever fullt ut - här och nu och fångar dagen.

Så är dagen här för hemresa och uppbrott efter 3 fantastiska veckor. Naturen hjälper oss på traven och uppvisar fjällvärlden från ett lite sämre väderperspektiv. Gråtunga molnslöjor hänger över Tjäkta och ett stilla duggregn faller som en dimridå. Det känns genast mindre tungt att påbörja packandet och urstädningen innan hemresan går via mamma i Vindelgransele hem till Sörfors i Umeå.

  

Vi har gårdagen i färskt minne. Den bjöd Gauto och Bäverholmen från sin bästa sida. Solen värmde skönt och strålarna reflekterades från en glittrande vattenyta. Med matsäcken packad och vårt bästa semesterhumör styrde vi kosan uppströms tillsammans med Fausta och Sven-Åke. Pojkarna föredrog en lång sovmorgon i husvagnen efter sitt nattliga fiskeäventyr. Dom vet inte vad dom missar!!!

  

Trots att jag åkt denna rutt flera gånger blir jag alltid lika tagen och känslomässigt berörd av naturen, skönheten i fjällen och vattnets storhet. Deltalandskapet uppströms Laisan, över Yraft och mot Bäverholmen är rogivande vackert, skimrande i blått och grönt. Jag ser i ögonvrån hur Fausta insuper skönheten i det hon ser och hon visar hur tagen hon blir av allt det vackra och torkar en tår ur ögonvrån. Det känns  fint att få dela den fina känslan  med någon och jag berättar så gott jag kan om de olika platser vi passerar. Dödmansholmen - där man tidigare förvarat sina döda - utom räckhåll för rovdjuren - i väntan på att tjälen går ur marken och gör begravning möjlig.

Skitudden - som visserligen följer en underbar flugfiskesträcka, men samtidigt förlänger/försvårar båtkommunikationen mellan Gautosjö och Adolfström.

  

Vi ser hur man bärgar hö från slåtterängarna i Yraftdeltat. Vi konstaterar att vi passerar Lommens eldorado och det är inte utan att det rycker i avtryckarfingret. Fausta tar en skopa av det kristallklara kalla vattnet och njuter. Sven-Åke berättar om tyskar han mött på fjällvandring som släpat med sej dunkar med vatten. Hyfsat onödigt!! Sven-Åke som är en erfaren fjällräv berättar flera spännande episoder från sina fjällvandringar och äventyr och vi båda "fiskare" uttrycker kollektivt små suckar och stönanden över perfekta bakvatten och stenar som vi passerar under denna båtresas gång.

  

Matsäcken får vänta på att bli äten då vi istället blir bjudna på en god lunch på Bäverholmens värdshus. Kaffekokning på beachen och lite fotografering avslutar en underbar utflykt innan vi åker hem till Berndt som väntar med traktorn (L 70´n) för fortsatt markarbete. Tar med lite fjällsand till Gert Fylkings "Kobbe" som jag ska posta till Rix morronzoo när vi kommer hem. Även detta världens hörn bör representeras ibland de övriga sandkornen.

  

En sista fisketur, därefter en god grillmiddag avslutar dagen och vi hinner prata om allt och inget. Pojkarna ger sej ut på en sista fisketur trots att himlen börjar se oroväckande mörk och tung ut.  Vi är förstås nyfikna hur det går för Fausta med boken som kommer i höst och får höra om procedurerna runt förläggning och utgivning. Det ska bli spännande att läsa den! Sista kulan sparar jag för grannen.
Heja Fausta!

  

http://www.albertbonniersforlag.se/Press/Bokpresentationssida/?isbn=9789100118266

  

  

Påminner även mej själv och våra vänner att inte missa morgondagens sommarprogram med barndomsvännen Åsa Borgström. Det ska bli jättespännande. Heja Åsa!!

  

http://www.folkbladet.nu/?p=111797

http://www.tjarn.se/scripts/f2page.php

  

  

Nöjda och trötta kryper vi till kojs och snart lägrar sej en intressant och variationsrik ljudmatta av sovljud över stugan: Mina och Robbans synkroniserade BMI-relaterade "stereosnarkningar" Sven-Åkes "puffanden" och Faustas morkulleliknande parningslockrop. Precis vad man kan förvänta sej av ett gäng pömsiga medelålders själar efter en god sen middag.

  

Långt borta sitter Gud Fader och småler gluttandes i sin stjärnkikare när han zoomar ut den lilla flugpricken Gautosjö och den lilla lilla stugan på stennudden som hyser dessa fredliga mätta och trötta vänner någonstans på jordklotets rund.

  

  

Just inkomna från den underbara vedeldade bastun. Hur ljuvt kan livet vara egentligen. Som pånyttfödda nyömsade och pömsiga.Se och avundas!   

 
De senaste dagarna har för min del mest varit fyllda av fiske och pyssel hemma i stugan. En liten känsla av vemod har börjat ge sej tillkänna.. Det är obegripligt att semestern snart är slut, att nätterna är mörkare även om det här uppe i fjällvärlden först börjar skymma en aning nu när kl är 23.45 och ljusna redan vid 01-snåret. Varför kan man inte konservera tiden några veckor och förlänga sommaren som man så hett längtar efter resten av året?

Ikväll har jag gjort skylten med "Eldstadens Gästkonst" klar. Den blev riktigt fin.

Alex o Mikael ägnar sej åt fiske, flugbindning och  bastu och är ständigt hungriga. Flugorna knutna efter egna ideer och mönster ska dom namnge och  fotografera för ett eget flug-album här. Kattluddet från borsten har fått ge form åt en egen nymf - Kattörat som testas i forsen just i skrivande stund. Jag föreslår även namnet Lilla-Gullskallen åt en skapelse. Pojkarna har även hjälpt Robert en del med att flytta sprängsten och nu i kväll har förmodligen sista salvan avfyrats, men R har verkligen haft otur med verktygen som krånglat och går sönder stup i kvarten.

Efter gårdagens kanonsoliga dag har vi idag haft lite blåsigt och smågrått mellan solstunderna. Vi hoppas på finare väder resten av veckan då vi får främmande. Fausta och Sven-Åke - vänner till mej o Robert kommer hit imorgon och stannar ett par dagar, så idag har det bakats och förberetts för lite smaskens till mat o utflykter.

Startmotorn i bilen har pajat så vi står där vi står. Som tur är så kan gästerna handla åt oss samt hämta ut en ny startmotor i Ske-å.

Vi hoppas att än en gång få förevisa Gautosjö och trakten häromkring från sin bästa sida. Fausta behöver "frälsas" i fiskets underbara värld - få se hur det går. Någon trevlig utflykt blir det säkert iallafall. Kanske Njalvad eller Veije strömmarna.

Till välkomstlunch imorgon blir det först Tunnbrödmacka och provsmakning av den gravade öringen från igår. MUMS!  Därefter stekt Öring med potatis och Mammas specialare - Den ljusa spenatsåsen som alla gillar. Få se om killarna kommer hem med tillräckligt många från nattfisketuren eller om jag får plocka från frysen som bågnar. Till efterrätt en syndig chokladkaka som står och mognar i kylen. Endera dagen blir det surströmming. Gud vad gott! Det gäller att ta vara på de sista skälvande dagarna av sommarsemestern. Nu är bastun varm och det blir en skön stund innan sängen.

Äntligen blev det spegelblankt och flygväder. Biggles himself hade lite bryderi om han skulle slita sej från arbetet, men jag peppade honom och efter ett visst mått av "krusning" kröp han i  flytoverallen och grenslade  sin farkost, glad i hågen denna underbara sommarmorgon. Fancluben Ove satt som klistrad på bryggan och iakttog skådespelet. Jag konstaterade nöjt att Robban inte tummar på säkerhetskontrollerna utan tar god tid på sej innan han startar.

Jag och Ove satt sedan på första parkett och njöt av skådespelet  ifrån altanen. En kaffetår och lite kall saft satt fint.  Mitt skämtsamma förslag att "snara" den förhatliga med granna Lommen som härjar i farvattnen ifrån ovan är givetvis ogenomförbart, men tanken är onekligen frestande. Den äter på tok för mycket fiskyngel och dess klagande rop kan skrämma slag på vem som helst. Huvudsaken är dock att fiskmåsarna håller sej borta de hör inte hemma här och sprider bara parasiter och annat otyg.

Idag har R med sej mobilkameran  i ett snöre och ska fotografera Laisdalen från ovan. Bilderna finns inlagda här nedanför. Lägg märke till det kristallklara gröna vattnen och sanslöst vackra omgivningarna. Åk hit vettja!!!
I Adolfstöm kan man köpa "Far o Flyg-paketet som för 540 kr innefattar helikopterlyft till fjället Tjäktas topp, promenad ned (2-3 timmar) till Bäverholmens värdshus (med fullständiga rättigheter) i vacker miljö där man får Lisas goda mat. Därefter båtskjuts med Arnold tillbaka till Adolfström där ni parkerat bilen. Prisvärt eller hur?

Sammantaget blev det ca 2 timmar flygtid till i loggboken ,så nu närmar sej dagen när jag får föja med.

Märkvärdigt nog känner jag mej inte rädd längre, utan mer förväntansfull, men min kära kamrat Annika hon förmanar mej noga och tycker jag ska hålla mej på marken. Jag tror dock att jag ska övertyga henne om att prova på vid tillfälle. Till och med gamla morsan 85 år är ju lite småsugen, samt mina skeptiska systrar (men de behöver nog en aning mer bearbetning innan det lyckas). Till födelsedagen fick mamma ett presentkort av R på valfri flygtur i flygbåten som hon fnittrande visar för släkt o vänner. Han hade skaldat så vacket:

"Som en ängel flyger du i skyn - över Vindelgranselbyn"

Helt i hennes smak. Han smörar - helt klart för gumman.

Folk som passerar stugan förundras över farkosten och stannar till.

Stuggrannen Patrik är otroligt sugen och väntar otåligt på klartecken och på genomförandet av de 15 träningstimmarna precis som jag gör. En nöjd flygare men med trötta ryggmuskler och full kameramobil landade lyckligt i viken och ankrade sin stolta farkost vid en boj. Det ska bli fortsatt flygväder några dagar. Håll tummarna för det!

Idag gäller tävlingen att ge Flygbåten ett namn: (Obs - det är en "hon")

Den enväldiga juryn består av mej o Robert.

Vinnaren får en tur med flygbåten i hemma i Sörfors eller får medfölja oss till Gauto en helg senare i sommar/höst och flyga här samt namnet hederssamt publicerat i detta eminenta forum. Vässa din kreativa penna lägg pannan i djupa veck och kom med nemnförslag. Tävlingen avslutas om någon vecka.

Titta på de vackra flygbilderna och njut!

Bakom all ära och redlighet, Världens ände, Jordens avkrok, Lyckans epicentrum - kalla Gautosjö vad du vill, men  jag säjer ändå som dom gör i metropolen Sorsele: He som hänn - he hänn henna!

Fritt översatt: Allt som händer - det händer just här.

Nu blir du nyfiken förstås och det var just undermeningen.

Låt mej berätta lite om livet här i allmänhet och om gårdagen i synnerhet. Min son Alexander och hans kompis Mikael anlände per buss och hämtades i Arjeplog häromdagen. (Det går utmärkta förbindelser hit om man bara vill!!). För Alex  var det hög tid för ett avbrott ifrån lanandets, festivalpartandets och kärlekslivets intensivitet och dax för lite grönbete, frisk luft, fiske och farliga ultravioletta strålar. Välbehövlig omväxling från Findus och mammas frysta matlådor till lite nylagat käk.

Ystra som kalvar på grönbete vecklade de ut sina långa kroppar ur bilen, installerade sej i husvagnen, käkade och drog snabbt iväg på första fisketuren. Flug/dragaskarna var laddade med spektakulära beten egnehändigt knutna flugor och de hade spöna i högsta hugg. Det var riktigt roligt att se. Just sånt som ett gammaldags blödigt mammahjärta klappar för. Man väntar sej nästan att höra Saltkråkans signaturmedoli någonstans ifrån, men det enda vi hör är Kobrans - bergsborrens öronbedövande drillande bakom väggen och en och annan sprängsalva: ELD I BERGET följt av ett dovt BOMP!!

Robert jobbar med underarbetet till skotergaraget och borrar hål för dynamitgubbar - ett helt nytt och otippat exotiskt inslag i min uppfattning om begreppet "semesterfrid". Jag har uppenbarligen sett för mycket tecknade serier i mina dagar där sprängladdningen bestått av en hel knippe dynamitgubbar eller en svart kula med rykande stubintråd. När jag nu hör talas om 1/3 eller ½ dynamitgubbe låter det lite fjaskigt, men med rätt tillämpning verkar det funka tillräckligt bra. Det ska dock bli skönt när oväsendet upphör - förhoppningsvis redan idag.

Rolf kommer med grävmaskinen från Adolfström ikväll och jämnar till stenarna så vi får en jämn nerfart mot sjön. Lite gräsfrö på det så blir det kanonfint och förhoppningsvis en bra flygbåtsuppfart så småningom. Pojkarna har fått en lektion i sprängandets konst och följer fascinerat jobbet. Mikael satte kameran på inspelning och filmade en avfyrning medan vi andra stod i säkerhet bakom huset och höll i hatten.

Värsta terroristlägret kan man tycka, men samtidigt en "karaaktig" lektion där de får se och lära om den praktiska användningen och handhavandet av sprängmedel, lånt från internätandets hopkok av livsfarliga brygder till sprängmedel. 

Själv nöjer jag mej dock med kunskapen om att min lite väl korta stubin behöver förlängas en aning  - för allas trevnad, och att en helt vanlig hederlig "gubbe" duger gott och väl!

Dagens tävling är en gåta: Vilken gubbe smäller högst?

Rätt svar renderar en kram

Fel svar renderar en smäll

Patrik  o Nella - stuggrannar med besökare inviteras på aftonens invigningsparty av altandäcket kl 18.00.
Tyvärr kunde Bindefeldt inte närvara då han drabbats av en släng "högfärdsblåsa" men en sak är säker: Stureplan - släng dej i väggen!  Underbar myggfri spegelblank het afton, bedövande vacker!
Är vi i ett tropiskt klimat eller vad är det frågan om? Mikael säjer förundrat att i fjällen förväntas det ju vara kallt och blåsigt! Icket här dock!

Lite småplock  - Foccaica, nachos, chili/wasabinötter, salta solrosfrön, stavar av morot o kålrot samt vattenmelonbitar, dipp och vitvins/rödvinssangria cola eller öl. Trevligt sällskap, småprat småätande samt en utbringad skål för min snygga starka sköna och trevliga karl som gjort det så fint! (sänder även en tacksam tanke till Johan för benäget bistånd i arbetet) Skål Johan!

Prestigetävlingen mellan Norsjö och Sörfors lever i allt och i högsta grad även i detta. Storleken HAR betydelse vare sej det gäller fiskar eller altaner, och vi skojar om storleken på däcket som färdigt blir  69m2,  Patrik som nu fått altanbygge i uppdrag av sin regering, funderar på att bräcka det med 1m2.

Pojkarna leker med mitt gamla luftgevär som jag fick i 25-årspresent av X-kroken. Skyttet gick åt pipan liksom äktenskapet - pipan sned, men några hål i en burk blev det iaf. Sedan for killarna baki forsen och fiskade mååånga timmar, kom hem, käkade och rensade fisk innan det bar av igen. Alex lycklig som en speleman för att fisken föredragit hans egenknutna framför mammas specialbeställda dyra flugor. Bra! Då vet man det. Kul dessutom att han renodlar fisket med flugspö, jag kan se att han har en bra teknik.

Bastuklubben (Robert o Patrik) sammanträdde bakom lyckta dörrar fram på nattkvisten. För min del fick det vara denna gång. Det räckte att jag fick se Patrik "kasta vatten" i viken i eftermiddags - varning för starka bilder!

Själv raglade jag in dödstrött efter en sen fisketur (en enda fisk till Lilla Gull) och kröp genast ned mellan lakanen  med John Blund. Han är inte så tokig - han heller...

Idag var det dags för Johan Marina och barnen att åka härifrån efter några fina dagar.

Vi skulle själva till Arjeplog för att uträtta en del ärenden så vi åt en avskedsglass tillsammans i parken vid kyrkan innan dom åkte vidare till Torpet  vid Juktån.
Mötas och skiljas är livets gång.

Jag ville gå in och titta i den gamla rosa stavkyrkan av trä och Robert ville  följa med. Det är i den kyrkan som det berättas om de unga pojkarna från Adolfström för mer än 100 år sedan bad kantorn skruva loss bakstycket till orgeln för att kunna se konstruktionen. Därefter åkte dom hem och snickrade en egen orgel som blev spelbar och även rätt stämd, vilket låter som ett riktigt mirakel, men inte desto mindre är en sann historia som det talades om vida omkring.

Därinne i den gamla kyrkan händer något magiskt och helt oväntat. Något som får oss att 1 timme senare komma ut i dagsljuset omtumlade, rörda och berikade.

Ett slags "hallelujamoment" skulle man kunna säja. Nu undrar du "vad iallsindar"??? .... och det gör du med rätta!

Inne i det svala dunklet silar eftermiddagsolen sitt guld genom de spröjsade fönstren som vetter ut mot en vik av den glittrande Hornavan, och som alltid blir jag tagen av atmosfären när jag kommer in i en gammal kyrka. Vackra träutsmyckningar, milda färger och stilla frid. Kyrkan är folktom förutom en ensam man som sitter längst fram och spelar på ett piano. Jag hinner tänka att det säkert är kantorn som övar, och är beredd att vända på klacken och gå ut igen för att inte störa, men innan jag vet ordet av har Robert iklädd skogshuggar-munderingen "orangegrönblus`n" och storkängorna stegat fram till altarringen och börjat prata med mannen ifråga.

Så typiskt R och så otypiskt mej!  Jag lyssnar lite förstrött till deras samtal medan jag ser mej om i kyrkan och beundrar de lite ovanliga samiska inslagen. Jag hör hur de genast hittar gemensamma nämnare och platser de besökt och jobbat på Efter en stund så går jag fram och hälsar.

R försitter i vanlig ordning inte tillfället och berättar att även jag spelar piano. Mannen erbjuder mej pianot och jag vill som alltid gärna känna på ett piano när jag ser ett. Jag väljer: Som en sträng på gitarren. Vilken akusitik och klang! Pianot är välstämt och helt underbart i sitt anslag.

Mannen frågar om jag inte kan kompa honom när han sjunger: Jag lyfter ögat mot himmelen, som han övar inför  sitt barnbarns dop. Han sjunger starkt och fint och det uppstår en känsla av samklang i vårt musikaliska språk. Än en gång kan vi slå fast att musik förenar människor. Han visar mej noterna och ifrågasätter hur ackorden är skrivna i psalmboken och vill höra min åsikt.
 

Snart börjar han berätta sin fascinerande historia om ett långt, brokigt och tungt liv, som så småningom fört honom till Arjeplog. Han berättar om sitt arbete och hur hans bäste väns plötsliga dödsfall var det som fick honom att tvärt bryta med sitt gamla liv, få en nystart. När han satt vid pianot under begravningen och sjöng sin egna tonsatta dikt fick han en stark upplevelse av att en röst sa till honom  att om han inte tog tag i sitt eget liv skulle han snart vara död. Från den stunden började han sitt nya återupprättade liv, tar om körkortet och träffar sin nya kvinna. Ofta söker han sej hit till den gamla kyrkan och pianot, för att få inspiration till nya sånger och dikter, samt för att träffa människor.

Det visar sej att vi har gemensamma bekanta och musikaliska anknytningar. Från min frireligiösa bakgrund känner jag till LP-stiftelsen och profilen "Toffe" Teofil Engström ( han som sa att Saxofonen blivit frälst - för den har ju böjt sej ) samt en del andra profiler som han hade träffat och musicerat med, bland annat vår pianostämmare och min tidigare arbetskamrat. Mitt i berättelsen klämmer vi i med en duett ur Toffes repertoar: Det stod en blomma så skön och blid....... Vi skrattar tillsammans och konstaterar att världen är allt bra liten!

Mannen vill dela med sej av sånger och dikter som han själv skrivit och komponerat och vi vill gärna lyssna.

Där står vi mitt på blanka onsdagseftermiddagen mitt i semestern arbetsklädda, längst fram i en kyrka vi slumpmässigt besökt, lyssnande till en främmande person som vi mött av en slump (??) och blir alldeles tagna och rörda av det vi får höra. Han  är uppenbarligen rikt begåvad både vad gäller ord och ton, en fantastisk pianist.
 

Jag - som inte alls är särskilt religiös nuförtiden och som försöker neutralisera min hjärna (för att eventuellt i framtiden damma av  min vertikala förbindelse utifrån ett nytt och sundare perspektiv) och Robert - som gått ur stadskyrkan och förespråkar borgerlig begravning, båda står vi där likt förbaskat med öppna hjärtan och en känsla av samhörighet med denne främling. Våra blickar möts och jag ser att R är lika tagen som jag.

Vi får spela in 2 av  sångerna på kamera/telefon ( han hade själv varken dator eller mailadress) och jag får löfte att använda dom för eget bruk. Enkla men geniala melodislingor som sätter genast sätter sej som en smäck. En kärlekfull hyllningsvals till Arjeplogsfjällen om hösten, om längtan och glädje. Som kronan på verket hade han skrivit till en vers på Dan Anderssons: Jag ska gå genom tysta skyar..... och det gjorde han med den äran. Mycket poetiskt vackert - och jag är ändå rätt kräsen. Danne kan nästan slänga sej i väggen!
 
Nåväl - vi gick ut i dagsljuset och livet tedde sej med ens både vackrare och rikare sedan vi hade fått möta "Guds rätte gök" som Allan Edwall benämnde sej själv i Rasmus på luffen. Ända bort till parkeringen hörde vi honom nynna.

Utöver detta innehöll dagen lite shopping, ett besök på återvinningen med en släpvagn skräp. Som av en händelse tog jag hem lite nytt skräp - en gammal barnskottkärra av trä, ett lågt bord med svart mosaikskiva, en gul emaljkastrull, samt en hopfällbar sulkyvagn att ha i stugan när barnbarnen ramlar in. Dessutom ett fint litet trätråg för 20 kr i återvinningsbutiken värt 2-300 på auktion. FYND!
 
Därefter shoppade R i järnaffären medan jag stegade till fiskeaffären och införskaffade nya kastflöten och en helt oemotståndlig Harörenymf i oliv/grått med guldskalle. 

Tur att vi är lika goda kålsupare båda två - han med sina blocketaffärer och jag med loppis, auktion och återvinning. Man kan ju till och med säja att vi hittade varann på livets returmarknad. Som sagt...jag gillar halvgamla  saker ;)

Som kronan på verket denna blåsiga men fina dag - ett besök i Långviken hos Assar o Inga-lill, Roberts fina och generösa vänner, där vi köper virke och får en god middag. Jag får en rysk docka (som kommer till användning när jag ska föreläsa för socialnämnden 29/8. En fin symbol för hur viktigt det är att beakta hela människan att vi alla bär med oss minnen från olika åldrar) Robert får en högklassig rysk vodka i förskottspresent. De har mycket kontakter med vänner i Ryssland genom sommarbarn och hjälpverksamhet som de är engagerade i. De är nyss hemkomna från Moskva där de firat Assars 60-årsdag.

Han har undanbett sej uppvaktning, men vi köpte med oss en tårta iallafall. Vid ankomst hittar vi inte tårtan och med skamset rodnande kinder  erinrar jag mej att jag ställde den på biltaket utanför ICA . Dit for den...man får hoppas den kom någon sötsugen och behövande till godo!

Igår hade Assar sett en björn i närheten och hoppades att de även denna höst skulle få skjuta björn i jaktlaget. Inga-Lill visade sin fina bagarstuga och alla kläder och hjälpmedel de samlat till ryska barn.

Väl hemma i Gauto igen behövde det storstädas och vi flyttar tillbaka in från husvagnen och dricker en kopp te medan vi förundras över denna sällsamma dag innan vi kryper till kojs tacksamma för livet och för varandra.

Så blev den äntligen av - båtresan till Bäverholmen. Morgonen var spegelblank och vädret ganska soligt och varmt. På dagens meny står "mackjärnsmackor" med diverse goda fyllningar till utomhuslunch. Idag tar vi gasoltuben med. Jag packar filtar och utflyktskorgar och så bär det iväg i 2 båtar. Flytvästar till alla är obligatoriskt. Efter lite motorrappel (farfar lär barnbarnen en del nya fula ord) flyter allt på. Roger och Tindra sitter i fören och myser över den fina utsikten medans jag och Kim tränar på  de 4 fjällens namn: Krappesvare, Tjäkta, Svaipa och Ferras Använder samma taktik som när mina barn skulle nöta in något före ett prov i skolan - hjälpord att hänga upp minnet på. Min Sandra lärde sej Europas huvudstäder genom denna associationsteknik, det skrattar vi åt än idag men visst funkar den!

Det fantastiska landskapet glider förbi och färden går snabbare än vanligt. På mindre än en halvtimme är vi framme hos Fjällets cowboy och hans ros, där vi köper glass tittar på omgivningarna och myser en stund i utemöbeln på gårdsplanen. Roger frestar smaklökarna med Våffla och hjortronsylt. Mitt snålvatten rinner mer vid åsynen av de kristallklara gröna strömmarna, delikata små bakvatten bakom strategiska stenar. Bestämmer mej bums för att åka hit och stanna en natt för att få fiska. Gullar med R om han kan tänka sej följa, och han ser inte alldeles omöjlig ut. Får väl killa honom lite bakom ....knuten.
 

Vidare till Bäverholmen beach där barnen får springa av sej. Exotiskt är ordet fär denna vackra plats. Ett par båtar glider förbi - en fullastad med folk utan flytvästar, det ser helt livsfarligt ut och vi förfasar oss. God lunch, kaffe, gott sällskap men även tillfälle till powernap som R genast tar. Han innehar det inofficiella världsrekordet i att somna snabbtJ Seriöst tror jag aldrig han någonsin varit vaken en hel minut efter att ha lagt igen ögonen. Helt otroligt! Dessförinnan hade jag hoppats på hans årliga transformation till badpojke vilket brukar på sin höjd innebära att han tar av sej skorna, tjocksockarna och "grönblusen" samt kavlar upp byxorna en aning. Ett år hade han  faktisk bara shorts - kors i taket! Tyvärr dock inga baddräktsbilder idenna gång. Vi hittar mystiska spår troligen efter en stoor fågel och kan inte begripa vad det skulle kunna vara för sort. Titta på bilden och berätta gärna om du vet.

Under hemresan blåser det snabbt upp och bara någon timme efter hemkomst går vågorna höga. En stunds arbete med ved, som bärs och staplas bakom bastun samt fällning av ett par träd där skotergaraget ska stå. Robert färdigställer ljugarbänken som jag beställt, bastun eldas och middagen serveras inomhus idag. Fläskwok m ris med äppelpaj o vaniljsås till efterrätt.

Fiske tur med kattsällskap efter en välbehövlig tvagning för min del, men inga napp. Vädret känns "ofiskligt nagngting"

Gubbarna bastar i timtal och får även sällskap av Patrik -15kg!! Bra gjort. GI-metoden verkar ha funkat där man kanske borde göra ett kolhydratsbål  och rensa skåpen från dessa förrädiska men ack så goda saker och börja ett nytt liv även om det smärtar.

Avslutar kvällen med en kopp ta och lite bildvisning från datorn sedan sängen.

Det har varit full fart från morgon till kväll. Klockan har passerat midnatt, jag har just tagit en snabbdusch i eftervärmen från herrbastun, fått mej en kopp te och värmen åter efter kvällens avslutande fisketur (3 fina öringar)  Känner mej helt slut och tanken på att ha lättskötta tandproteser som man bara pluppar ner i ett glas vatten istället för tandborstning känns faktiskt lockande. Fast vid närmare eftertanke kan jag inte tänka mej en öm sugande godnattkyss med tandlösa gommar . Burr! Bäst man tar sej samman och  borstar upp sina gaddar innan John Blund kommer.
 

Idag hade vi kunnat ta inträde vid det stora eventet "öronspolning i fjällmiljö" Släkten stod samlad runt R som låg framstupa på trätrallen med huvudet utanför kanten, medan jag bombarderade hans vaxpropp med ljummet vatten. Småflickornas ögon var stora som tefat.  Nu är hörselgången öppen men guben lika lomhörd ändå och gastar VA?? Av gammal vana. Tror vi ska lära oss teckenspråk, tänk vad fridfullt livet skulle bli, men trist att sjunga med fingrarna.

Johan har snickrat ett gulligt minidass till tjejerna så dom kan gå själva på sin egen toa.

Grillkväll på altanen med Ove o Ingrid sommarens vackraste kväll blev mycket lyckad. Lite Sangria, Hasselbackspotatis, Grillat kött och bernaisesås, sourcreamsås och en god sallad var precis vad våra kroppar behövde efter en lång dag innehållande, altanjobb för R o Johan o Kim. Båttur med småflickorna Marina o Kim - vi tränar småtjejerna på att vara i båten innan vi förhoppningsvis kan åka till Bäverholmen beach. Kim har lärt sej ro, jag har tappat glasögonen i vattnet vid bryggan. Kim ska rädda dom imorgon mot ett arvode på 20kr.
 
Annika o Jörgen var förbi en sväng, alltid trevligt. Många kort har vi tagit som ska komplettera denna blogg.

Vaknade av en enerverande mygga i örat. Förstod först inte var jag var innan jag insåg att jag låg i husvagnen. Skön madrass!! Ovanför fotänden tvärsöver har man byggt en liiiten våningssäng. Där insåg Lilla Gull snabbt att hennes sovplats är. Hör ljudet av barnröster och förstår att Tindra o Jazmine är ute och leker. Ska strax gå in till dom i stugan och ta en påtår.
 

Enda nackdelen med stugan är att det inte är direkt barnvänligt här nu, med byggnationer och stenskravel. För att inte tala om bryggan. Tur att dom har blivit lite större och börjar förstå att "akta sej för eld och djupa vatten".

R sover sin sötaste sömn. Idag ska jag klippa/trimma honom då han är i lurvigaste laget och han har även lovat att raka av sej "strösslet" så han blir pussvänlig igen. Utöver denna aktivitet ska vi även påbörja följetongen "uppdrag öronspolning". R har varit "uberdöv" de senaste dagarna och jag har fått gasta och upprepa mej mer än önskvärt.

Alex har skickat mitt nödöronspolningskit m Johan så det blir nog en fin familjeaktivitet eller vad tror ni?

Det blir en tur ner till CampGauto för att hämta brevet min Gull-Sandra har skickat. Jag beställde en akut leverans av en nödpincett. Det oumbärligaste verktyget för mej och troligen det jag skulle ta med som "privat sak" i händelse av Robinsonliv eller åtminstone smuggla med mej den i nåt lämpligt hudveck.
 

Hoppas för övrigt att dagen ska bära med sej sol, fiske och en mysig grillafton på nya altanen. Vi ska elda på udden, och snida fantastiska (mest troligt ekivoka) skapelser och ha en riktigt bra dag. Det önskar jag dej med!

Vaknade  till ännu en underbart solig morgon mellan fjällen. Hade dock en dunkande "dagen efter känsla" i huvudet men härleder den till det sena bastubadet och inte till den enda cider jag förtärde i dunklet. Troligen vätskebrist helt enkelt. Efter ett par koppar kaffe och lite katterapi släppte eländet och jag kunde börja planera dagens göranden.

En tur till Laisvall blev det. Stora båtmotorn har varit på service hos Bröderna Sundström och var nu klar för hämtning. Den behövs nu när vi blir fler som ska åka båt.

Vi passade på att bunkra förnödenheter på Laisvalls livs en välsorterad glesbygdsbutik som är navet i det lilla utdöende f.d gruvsamhället. Bakom denna verksamhet plus byns pub o restaurang ligger en fantastisk inflyttad portugisisk eldsjäl som tagit bygden till sitt hjärta och utvecklat servicenäringen på flera sätt. Man kan inte annat än imponeras och låta tankarna vandra - hur kommer det sej att han hamnat här - från Lissbon till Laisvall - denna gudsförgätna by, avsides från de stora allfartsvägarna.

Han stod själv i kassan och sålde korvringar och nygrillad ! kyckling för brinnande livet. En kund frågade när puben och restaurangen öppnar. Han svar var: Ring när ni vill komma så öppnar jag för er. Det är service!! Utöver det så är stället apotek, post, systembolag, turistbyrå, souvenirshop och för kunderna serveras gratis kaffe med dopp.

Kommer dock ihåg mitt första möte den mannen. Det var en traumatisk och hyfsat pinsam historia.

Vi var på väg hem ifrån Gautosjö en svinkall vinterdag. Min mage som vanligtvis är en stabil och kontrollerad historia, brukar sällan få spader och kräva akut närhet till toalett. Dock inte denna gång. Halvvägs till Laisvall (1m höga plogkanter) vred det om i magen och  jag insåg att med lite tur fanns en toa på affären  Laisvall. Fyrhjulssladd in på parkeringen och järnet in i butiken. Där var det lååång kö och jag hade inte tid att söka någon att fråga. Tittar mej desperat omkring. Till min lycka ser jag en handskriven skylt "Toalett" som pekar nerför källartrappen. Jag rusar ner, hittar dörren och låser snabbt om mej , drar ner byxorna  i grevens absoluta tid. Vilken lättnad!! Då hörs en upprörd stämma utanför och någon rycker hårt i handtaget och bankar på dörren. Vem är därinne?? Det är bara Gunnel piper jag och känner mej rysligt olycklig. Kom genast ut  skriker han, detta är ingen kundtoalett. Jag stammar fram min förklaring och till slut går han. Med hjärtat i halsgropen drar jag upp byxorna och ska spola.....vilket inte går. Inget händer. Nada.  Jag känner paniken komma - vad gör jag nu?? Till sist ser jag en liten papperskorg som jag lyckas pressa inunder kranen och fylla m vatten några gg såpass att jag lyckas spola bort spåren av mitt intermezzo. Sedan smög jag skamsen upp och ut. Tänker på Povel Ramels uttryck: Som en pastor med porr ....just så kändes det. Till min lycka tror jag inte att han kände igen mej idag.

För övrigt har dagen innehållit, städning, klädtvätt, fika hos Ove o Ingrid, fisketur på förslag av Robert (älsklingen!!) som fick 6 fina firrar ikväll. Vi fick även några på släplina och jag ett par på flugkast. Johan & co anlände vid midnatt. Kim hade tagit med gitarren så nu blir det lira av. Efter lite te och småprat drog jag o R oss tillbaka för att leva husvagnsliv några dagar. Rätt mysigt faktiskt. Tyvärr småregnar det lite. Hoppas att morgondagen blir fin.

Gonatt små kamrater.

Nu blir ni allt fundersamma va?  Jag får helt enkelt ta och bena upp rubriken och förklara vad som åsyftas.
På rävfronten fick vi oväntat sällskap häromkvällen, när en skällande rävhona kom lufsande på vägen.
Hon utstötte  hela tiden märkliga "rop" som om hon sökte något. Instinktivt började "hanen" Robert att svara och uppenbarligen har han talang även för den sortens rävkärringar. Hon kom allt närmare och vi lyckades till sist fånga henne på bild!

Bygget fortskrider och nu har R nästan skruvat klart däcket och fortsätter att regla upp för långsidan  och skotergaraget.Det blir fint och Ove är här på dagliga inspektionsrundor med idel uppmuntrande tillrop.Jag har flyttat sten och försökt jämna ut skravlet bakom altanen  för att minska falllrisken och göra det lite  mjukare i övergången till hällarna på udden. Lite gräsfrö där så blir det toppen.

Kraftig västlig vind hela dagen omöjliggör båtfärder till min förtret. Fick gå borti viken för att hitta lite lä och fick oväntat både en röding och en öring samt flera fina hugg. Knöt veckans läckraste flugkast med en pytteliten klinkhammer i vitt o svart med en neonröd liten tofs med tanke på röding. Det skulle visa sej att det var en öringfavorit!! Dagens bästa spinnare var en svart King men som numera sitter stadigt förankrad bakom en sten i djupet. Därav "rev"  i rubriken. Mycket försmädligt, men det är bara att bita ihop och ta fram storbörsen   besöka Berndt eller Anders och köpa en eller två nya.

Vädret var helt lynnigt och växlade mellan spegelblankt och halv storm på någon minut. Till slut kastade jag mej i båten och skyndade mej korsa sjön för att komma dit jag skulle - bakom forsen. Väl där var det lä och lugnt. Öringen var verkligen på G och jag fick ganska många varav ett par riktigt stridbara bitar. Detta är livet på en pinne. Öringen är så kul för att den kämpar så bra. Där finns mer fisk att hämta den saken är klar så när mina telningar kommer så åker vi dit och har huggfest. Bella kanske kommer hit sa hon igår och Alex kommer ju nästa vecka. Det ska bli kul att få fiskesällskap även om jag trivs som ensamvarg på turerna. Tyckte mej dock höra knaket av en björn i riset igårkväll så jag stämde genast upp med det som låg överst på hjärnans skivtallrik - lite blandade läsarsånger. Om det var Herren som höll sin hand eller om det lät avskräckande förtäljer inte historien dock kom jag hem helskinnad även om det var farligt höga vågor och lite kritiskt när jag skulle svänga in vid Forsgrens udde. Min båt är så liten och havet så stoooort

Väl hemkommen var det fiskrensar och bastudags (dock inte samtidigt). R hade pratat med ett par fiskare i båt som hade fått en öring på 1,8 på långdrag. Ujujuj! Det är mycket flygningar dessa dagar Många fiskare som vill komma till de fina fiskevatten som finns lite längre bort. Fiskeprogrammet på Discovery härifrån Gauto har nog gjort sitt till för att sätta Laisdalen på kartan. Stuggrannarna Patrik o Nella har nu kommit så nu tar fisketävlingen fart.

Rövarna såg man i bastun!  Att varva ned i en vedeldad bastu är en perfekt avslutning på dagen. R hade överträffat sej själv i uppfinningsrikedom och fixat en  dusch  utav en fotpump, en slang och en hink vatten. Funkade riktigt bra! Hela rena och dödströtta knoppade vi in i drömmarnas land. Imorgon flyttar jag och R ut i husvagnen några dagar för att bereda rum åt Johan m famílj som behöver lite mer space åt barnen. Hoppas på fint väder när dom kommer så vi kan vara ute och kanske fara på några små utflykter.

.

Oj vad dagarna rusar snabbt iväg. Nu är det kvällen igen. Vi har just haft invigning av det pinfärska altandäcket och druckit kaffe m dopp i aftonsolens sken. Det känns fantastiskt att nu kunna kliva ut på en plan yta och kunna duka ett matbord utomhus som står rakt. Det är annars detta ställe i ett nötskal att hela udden består av klippor som lutar hit och dit. Det blir fjolårssurströmming m Ove o Ingrid endera dagen. Då ska vi ha en riktig invigning. Till och med dragspelet ska få komma ut ur sitt mörka fodral. Får väl klämma i med ryska nationalsången eller nåt annat stämningsfullt. Bäva månde flugsnapparna.
 
Idag har jag varit trädgårdsmästare, trimmat allt långgräs och gjort några små rabatter i mossan. Vi har tagit hit jordsäckar för att hjälpa växterna/gräset på traven för det skulle ändå vara mysigt med lite fägring. Hittade några härdiga perenner på halva priset som jag har släpat hit samt en massa lupinfrön, smultronrevor och ett par jordgubbsplantor hemifrån. Det har blivit jättemycket åkerbärsris på tomten, det kommer att kännas riktigt luxury om det blir bär av dem. På min specialmyr ser det lovande ut med hjortronkart om inte frosten tar dom! Värsta naturskafferiet har vi här.

Kom nyss hem efter en fisketur i båten. Fick några öringar på släplina men tog bara reda på en riktigt fin som ligger i frysen rensad o klar. I viken kokar det av fläskiga vak men det är omöjligt att lura fast dom. Stod på altanen i morse och tittade ned på en bamsig röding som lojt strök omkring alldelesinvid land.   Lilla Gull har börjat fatta galoppen och sitter som klistrad vid mina fötter när jag fiskar med kastspöet häromkring. När jag får en fisk anfaller hon genast den och är övertygad om att det är hon som fångat den. Lillmagen är alldeles stinn och jag hoppas att det beror på mattillgången....  

Robert har jobbat bra idag. Blåsten gör att myggen håller sej borta. Jga har såpskurat markiskanterna så nu ska även dom upp. Det blir kanonbra. Nu blir det middagsmat innan jag beger mej ut för kvällsrycket. Det ser lite mörkt ut i väster...hoppas att det inte blir regn.Undrar om jag ska gå i Gautoforsen eller köra till andra sidan sjön och flugfiska från land på storrödingsstället. Jag har ju handlat nya flugor för 250 spänn så det finns en del godsaker att välja emellan.emellan.

Gokväll!  
Det har varit en händelserik dag. Först har jag fått lära mej en del nya saftiga kraftuttryck av Robert när han skulle få igång båtmotorn inför vår planerade dagstripp till Bäverholmens värdshus ca 40 min båtresa härifrån uppströms Laisälven. Motorn vägrade starta så vi fick inhibera båtresan och istället beställa hämtning av Arnold (fjällets cowboy) m båt i Adolfström. Vi hann stanna och titta på nya monumentet som minne från Nasagruvans tid. På bilden är det han som är något längre och har hatt på träskallen.

Härligt frisk båtresa till väntande lunch på värdshuset. Ove (Roberts pappa) och Ingrid ville bjuda.
Renskav m potatismos och murkelsås. Mums! Robert tvingade mej i vanlig oordning att spela på Arnolds förprogrammerade semiantika synt förinställd på halsbrytande macarenarytmer/countrykomp med ständigt trumsolo och ologiska mystiska basgångar. En riktigt svettig upplevelse, ivrigt påhejad av andra gäster men det som inte dödar härdar säjs det.  Jag ville ha vanligt pianoljud men Arnold vågade inte rubba sina inställningar för då måste han skicka den till Piteå för service igen!!  Därefter jammade jag på gitarr o Arnold på synt till hans egna fina melodier Fjällens cowboy och Laisälven. Han är för söt! Min tondöve sambo njöt i fulla drag. 

Det var lite för kallt för att stanna till på Playa del Bäverholmen på hemvägen. Synd! Långrund fin sandstrand vid kristallklar älv med gnistrande grönt vatten och med snöklädda fjäll som fond. Vackert!   Med hjärtat i halsgropen lyckades vi få Ove i och ur båten och uppför landgången. Han har fått allt svårare att röra på sej, och med vemod inser vi att det blir allt svårare att klara en sådan resa. Han ska fylla 87 i år. Kära Ove, han som har varit en fjällets och viddernas man och som har kunnat alla stigar, vatten och fjäll i området. Som outtröttligt har vandrat, skidat och rott häromkring hela sitt långa liv och nu sätter kroppen stopp. Bittert! Vi försöker dock spela in hans kristallklara fantastiska berättelser från förr och spara till eftervärlden.
 
Skön powernap efter hemkomst, därefter uppiggande kaffetår, altanbygge resp fiske. Lynnigt väder med omväxlande regn och blåst. Svinkall kväll - därför blev jag en aning!! förvånad när välkomstkomitten kissekatten Lilla Gull helt otippat  tog ett vanskligt kvällsdopp och kom upp som en "dränkt katt" nere vid klipporna vid bryggan. En handduk och 4268 slickningar senare (obscena bildbevis finns) sover hon helt utbränd. Jag tröstade henne med en Ahlgrens bil vilket hon tacksamt tog emot. Lilla Gull - min fina lilla kissekatt.
 
Gruvar mej för att rensa kvällens öringsskörd men är väl så illa tvungen. Imorgon ska jag tillbaka till grundet och ta den stora som hugger varje gg man far förbi. Det skymmer lite ikväll och jag har tänt levande ljus. R kommer snart in från bygget och ska få en tekopp som belöning. Natti för denna gg.

Puh! Säja vad man vill om utedass men jag förstår mej inte på långsittare.
Visserligen är det charmigt vitt blått nysåpskurat och man kan se medelhavet (Mittisjön) genom fönstret i dörren. Diverse skrifter och tavlor finns,fräscha savetter ja till och med en liten badrumsradio hänger nu där. Fast det är inte troligt att jag kommer att sitta av "sommarprogrammen" där. Möjligtvis veckans pausfågel.. Idag slog jag mitt personbästa. (myggen bidrog).

Desto mysigare är bastun! Var ute på en skön fisketur igårkväll, såg några fiskar som fick snålvattnet att rinna. Träffade en kille som var ute i båt och hade ekolod, han såg just hur ett gäng jättefiskar passerade under min båt. Hur ska man få dom att nappa!!!? Inser att jag får införskaffa ett eget, priset ligger visst kring tusenlappen.

Robert ringde efter mej och hade bastun uppvärmd. Åh vad fint och mysigt det är därinne nu. Värmeljus fräscka dofter och en kall öl/cider. Sedan hade vi turkiskt bad efer bästa förmåga med skrubbvantar och borstar samt invigde nya duschpåsen som funkade sisådär. Trötta mjuka och pömsiga somnade vi vid 02-snåret.

Nu ser jag hur R vaknar till liv och smygtåflörtar med katten!!  Det är soligt och vindstilla. Vattnet ligger som en spegel och myggen vässar sina snablar inför smörgåsbordet av våra nytvagna blodfyllda kroppar. Idag blir det mer altanbygge samt en utflykt med Ove o Ingrid till Adolfström för att titta på det nya monumentet och fika i det gröna.

Vaknade med en  ruggig huvudvärk kl 06. Misstänker starkt att orsaken är "myggtabletten" som fått gå varm under natten. Ikväll blir det att ta fram fjolårets nykomling - myggracketen.
 
Det hägrar att få se R i ysta språng i glepande kallingar balanserande på möblerna jaga småvilt. En favorit i repris. Denna gång ska jag dock påminna honom att sätta i batterier först... Han hade en intressant backhand men är lite väl åldersstigen för att kunna göra karriär som tennisunderbarn.

Gårdagskvällens fisketur till baksidan forsen blev lyckad. Spänstiga öringar tävlade om att hinna först till flugan (en brun historia m röd midja)Summa summarum 14 st stora nog att ta reda på. På vägen ut cirklade vi med släplinan några varv runt grundet och jag hade ett riktigt fint hugg. En svart spinnare med röd kropp var även gångbar igårkväll. Efteråt for jag själv ut på en sen tur med långdraget och 4 rödingstim patrullerade grannskapet, dom åt mask som galningar med undvek skickligt att fastna på kroken. Gud signe elmotorn - den är hur bra som helst! Fick retroaktivt be R  om ursäkt att jag var skeptisk vid införskaffandet.

Nån dag vill jag att vi åker ut m båten och försöker lokalisera mitt sprillans nya långedrag som jag sjösatte i midsomras och som 10 minuter senare blev inkört i flygbåtpropellern....Tur att det inte var mitt fel  men det var mitt dyra fina nya glittriga ovanliga långdrag   

Idag har det jobbats. Robert gör storverk på altanfronten och själv har jag såpskurat dasset gjort ännu finare i bastun och fått ett gäng bra ideer som ska förverkligas. Bland annat ska min gästkonstutställning  börja ta form. Har tagit hit hinkar med strandved från Sörfors som från och med nu varje gäst ska tälja sitt eget kontverk ur när vi sitter runt elden. Själv ser jag ju potential i varenda bit, men det skulle vara fina minnen att spara. Varje verk ska märkas med namn o datum på en liten näverbit och fästas med snöre.  

Ove o Ingrid var här på eftermiddagskaffe på udden. Jag filmade Ove i berättartagen men det blev inget ljud!!! Blir galen på denna teknik som är så svår att behärska. Kameran har fått gå varm idag. Har tagit en massa fina bilder som jag ska lägga in i album. Ikväll blir det premiäranvändning för den nya campingduschen i bastun. Det luktar så underbart av såpan!   C U

När jag startade min blogg frågade man efter mitt motto....hm Jag funderade en del och tänkte på alla bra motton som finns men som är lite floskelartade som "Fånga dagen" etc. Jag är ju lite mer åt det satiriska hållet och kan gilla uttryck som "Det är aldrig för sent att ge upp"och liknande. Tills vidare föll valet på mitt egenhändigt skapade: En kvinnas hjärta är lika outgrundligt som hennes handväska. Den tål att tänkas på!
Den roligaste jag hittade  var "Den som ser får lever" , men jag har en nostalgisk kärlek till lakritstrollet Mick Tolbots: Kör ej den Saab som ryker, eller Man ser inte skogen för alla ben, Nu fick du vatten på ditt kuvert, Jag ser får som får kläder..underbara men vansinniga.  
http://www.youtube.com/watch?v=_hM_mWG2Cbc  

Oj nu hittade jag en massa roliga klipp om Roland - i Torsk på Tallin. En underbar men sorglig figur. Min dotter Sandra gråter nog när hon ser hur han får äta ensam.... Undrar hur Roland har det nu på sin ensamsemester, och vad hans motto är?   http://www.youtube.com/watch?v=_hM_mWG2Cbc
http://www.youtube.com/watch?v=qeLz1ZSZWz8&NR=1 http://www.youtube.com/watch?v=4jguYlpH5H8&feature=related 

Idag vaknade jag kl 07 till en solig morgon, skrev ett avsnitt i min Gautodagbok och lyckades somna om för att vakna kl 10 till ett riktigt skyfall. Lite frukost, en god bok och mysigt småprat i väntan på att regnet upphör. Jag känner att jag börjar varva ned och det känns SÅ bra. Igår körde jag en sväng till Adolfström och Marianne i den mysiga handelsboden som fick sälja 2 Lottospinnare - en ny färg i silver och blått samt en gammal trotjänare i rött och grönt, ett årskort  och lite annat.

Robert föreslog!! (jag älskar den mannen!) en fisketur med båten till Rödinggrundet, men det blev tyvärr ingen fisk trots att vi hörde flera kraftiga plask...det blåste upp och kändes som om väderomslag var på gång. Jag blev avlämnad på Forsgrens udde med mitt flugspö för att försöka krusa bumlingarna som står där så nonchalant och nyper nåt gott från vattenytan alldeles nära land. Utmärkt läge att träna kasttekniken när det  inte finns träd och buskar att fastna i. Ett enda halvhjärtat vak på min fluga, trots att jag bytte fluga 3gg...fustrerande!!

Såg att R hade eldat på vår udde, så jag gick hem och vi lagade en underbar kvällsmåltid på nyfångade öringar (utdrygade med några korvskivor schhhhh) stekta över elden, potatissallad bröd och en liten liten "virre" vid brasan. Livet är extra gott ibland!