systergunnels

Jag kunde ha tagit gift på att detta var ett "bondskt" uttryck och blir därför lite paff när jag hittar det i ordboken. Iallafall så beskriver det på pricken vad som händer en lagom tjock och ganska prydlig norrländska i sina bästa år när hon kommer till fjällstugan.

Allmänt okammad,oborstad och mystiskt munderad beger man sej ut i friska luften. Idag är det skoteroverall som gäller, och under den några omaka varv med tajts, plyschbyxor och fleecekoftor. Hårborsten ligger kvar hemma i Umeå och tandborsten känns oroväckande torr så andedräkten syns bokstavligen i den kalla höstluften - av flera skäl än enbart kylan.

Sjön ligger mörk och stilla. En ensam sjöfågel glider ljudlöst fram. Fjällen är nu snötäckta och alla löv har fallit till marken. Vattnet är spegelblankt och ytan bryts endast av ett par strövak. Ingen större aktivitet på fisken, men jag beger mej ändå ut i båten. Imorgon ska det snöa så det finns risk att detta är årets sista fisketur från båt.

Alltid lika vemodigt när naturen går ned på sparlåga och förbereder sej för vintersömn under snötäcket.

Frid och tystnad  känns som balsam för min överhettade hjärna efter veckans jobb och anspänning. Jag vilar i att bara få vara. R jobbar på med skotergaraget och altanbygge på baksidan. Det börjar bli klart nu. Jag ska bära in en massa ved och plocka undan inför vintern. I kaminen brinner en stilla eld. Min själ är hemma här.