systergunnels

Läser hur djurrättsaktivister än en gång släppt lös tusentals minkar. Syfte är höljt i dunkel. Dessa stackars krakar går ett dystert öde med trolig död tillmötes.  Vem gör man en god gärning för? Ingen vet.

Vi lagstiftar om olika saker. Hästar ska ha sällskap, och få vistas ute viss tid varje dag. En "hästlig rättighet". Inget snack i nån klausul där om att  när det kniper går "medel före mål" . Visst är det bra och fantastiskt att leva i ett samhälle som även värnar om våra djur, men visst vore det än mer självklart att detta skulle vara en mänsklig rättighet......även om man är gammal, funktionshindrad och t ex demenssjuk?

Att få sällskap  och rätt att komma ut en stund varje dag låter för mej som en rimlig önskan, men för de mest utsatta - våra äldre - gäller att "medel går före mål" när det kommer till kritan och man inte hinner med befintlig bemanning. Utan att det räknas som ett lagbrott. Man får helt enkelt stanna inne. Jag vet exempel där personer inte varit utomhus på långa tider.

Men resurser är  inte hela lösningen. Jag skulle önska att man prioriterade och synliggjorde vissa "basic" saker som man inte fick tumma på.  Mat, dryck, sömn, basala kroppsfunktioner, tillsyn och omvårdnad räknas ju som mer eller mindre självklara, medan  sällskap, frisk luft och aktivitet utifrån individens önskningar och förutsättningar mera är en "lyx" idag och i viss mån beroende på engagemang och prioritering hos utförarna.

Jag fasar för min egen ålderdom. Precis som i skolan är det så att den som lever om mest får mest uppmärksamhet och resurser.Tysta små tanter är det ingen som ser. Bäst att man tränar sina röstresurser. Kanske man skulle kunna få en "tamaguchifunktion" på handleden där en liten elektronisk  signal påminner mina vårdare om att nu måste Gunnel få en kram,lite uppmärksamhet, lite att dricka , eller en stunds vila? Man ska inte förakta tekniken som hjälp i denna utsatta tid. Kanske mina vårdare skulle vara mer motiverade om de fick poäng för varje utfört moment. Bonussystem? Nu skenar min fantasi, men visst krävs det att vi tänker till för att förbättra saker och ting.

En seriös ide jag har - är att istället för värnplikt, borde alla ungdomar efter gymnasiet ha ett obligatoriskt "socialt värnpliktsår" där man får arbeta inom äldreomsorgen mot en viss dagpenning.

På så vis skulle man kunna överbrygga åldrar, träna sej i empati och få en förståelse för andra människor. Våra ungar är nu mestadels fostrade till individualister och ser bara JAG JAG JAG.

Jag tror det vore en bra livsläxa och skulle ge samhället framtida tex politiker och läkare, som har ett bredare perspektiv och högre allmänmänsklig kompetens. Visst låter det bra?!

Slutligen skulle jag vilja hälsa till eventuella djurrättsaktivister och övriga som har ett behov av att släppa ut någon: Bli istället volontär i äldreomsorgen, ta med dej en liten tyst tant eller farbror ut i friska luften ett par gånger i veckan istället, och du kommer att växa och uppleva en mening med ditt liv.